I början av 1980-talet var det populärt att arrangera vinprovningar i Sverige. Vid ett tillfälle anordnade Reijmyre glasbruk vinprovning med ett hundrtal inbjudna gäster på Restaurang Palace i Norrköping under ledning av Hugh Jhonson. Att många vid den här tiden blev intresserade av vin och vinprovning uppmärksammades givetvis, inte minst av ölbranschen.
Bryggerinäringens ledningen ville då försöka skapa samma intresse för öl och framförallt höja ölets status som dryck. Av den anledningen besökte Bryggerinäringens dåvarande informationsdirektör Bertil Swartz glasbruket och hans ärende var att undersöka om glasbruket hade möjlighet och intresse av att tillverka ett ölglas enbart för dem.

Jag fick i uppgift att ta fram ett ölglas som gärna fick vara tunnt i godset för att inte förväxlas med många av de maskingjorda glasen som fanns på marknaden. Ett ölglas som var så utformat att det kunde höja upplevelsen av ett gott öl. Men kanske det viktigaste av allt var att glasen absolut bara fick rymma högst 47 cl. De skulle marknadsföras som att de rymde 50 cl. och de 3 cl. som fattades var krögarnas extrabonus och den var viktig. Nu kom nog bara ett mindre antal ölglas till krogarna, de allra flesta hamnade hos privatpersoner.

Att tillverka ett glas speciellt för en kund var inget problem men av ekonomiska orsaker valde Bryggerinäringen att avstå från ensamrätten och glasbruket fick därmed möjlighet att ta in ölglaset i sitt eget sortiment.
Bryggarglaset blev "godkänt" av Bryggerinäringens representant och man beslutade att det också skulle finnas som presentförpackning. En förpackning togs fram som 2-pack och den blev genast populär, framförallt av många företag som beställde den för att använda som gåva till anställda och affärspartners.